Ordlista
Ackommodation Anestesi Apodisering Astigmatism Avståndsseende Blefarit Ciliarkroppen Diffraktion Dioptri Fakoemulsifikation Glaskroppen Glaukom Grå starr Gula fläcken Halofenomen Hornhinnan Intraokulär lins (IOL) Intraokulärt tryck Iris Kammarvatten Kammarvinkel Konjunktiva Konjunktivit Kontrastkänslighet Kornea Lins Linshaptik Linskapseln Linsoptik Mellanseende Monofokal intraokulär lins Monovision Multifokal intraokulär lins Närseende Närsynthet (myopi)
Näthinnan Okulär hypertension Pupill Refraktion Regnbågshinnan Schlemms kanal Senhinnan Synfält Synfältsbortfall Synnerven Synskärpa Synstörning Tonometri Trabekelverket Zonulatrådar Ålderssynthet (presbyopi) Ögontryck Öppenvinkelglaukom Översynthet (hyperopi)
Ögats förmåga att ändra form för att fokusera på föremål på olika avstånd.
Medicinering för att eliminera eller minska smärtupplevelsen under operation. Vid lokalbedövning (regional anestesi) bedövas bara ett begränsat område.
Gradvis minskning eller blandning av steghöjden vid diffraktion. Apodisering av intraokulära linser är en metod som patentsökts av Alcon och som bara finns i AcrySof® ReSTOR® IOL.
Synproblem som gör att man ser suddigt på långt och/eller nära håll. Ljusstrålar som kommer in i ögat bryts på olika sätt, vilket hindrar bildande av en skarp fokalpunkt på näthinnan. Astigmatism gör att delar av synfältet blir suddigt.
Avser fokalpunkter på ett avstånd av 175 cm eller ännu längre bort från ögat. Bra avståndsseende krävs bland annat för att läsa anslagstavlor, vägskyltar och texter på filmdukar.
En inflammation av ögonlockskanten.
Ett muskelområde som är fäst vid linsen och som vid fokusering dras samman eller slappnar av för att reglera linsens brytning av ljusstrålar på väg mot näthinnan.
Spridning av ljuset. Inträffar när ljus passerar genom diskontinuiteter (dvs. steg eller kanter). I ett optiskt system kan ljuset brytas för att bilda flera fokalpunkter eller synintryck.
Enhet som används som mått på närsynthet, långsynthet och astigmatism och som vanligen ligger i en skala från +14 till -14. Positivt tal anger långsynthet, negativt tal anger närsynthet.
Typ av gråstarrsoperation, som också kallas "fako", och innebär att man använder ett instrument med vibrerande ultraljudsspets för att försiktigt ta bort den grumlade naturliga linsen och avlägsna den ur ögat.
En geléartad massa som fyller ut ögat invändigt och som baktill ligger an mot näthinnan.
En sjukdom som drabbar synnerven och leder till synfältsbortfall. Om sjukdomen inte behandlas kan den i värsta fall så småningom leda till blindhet.
"Grumling" av ögonlinsen. När ljus passerar genom en grumlad lins, sprids ljusstrålarna och synen blir diffus eller dimmig. Synen blir oskarp (utan fokus).
Det område i ögats bakre del som innehåller funktioner för det fina detaljseendet. Kallas även för macula.
Cirkelformig flimrande eller oskarp ring kring strålkastare eller andra lysande föremål.
Klar, kupolformig struktur på ögats yta som fungerar som ett fönster som släpper in ljus i ögat. Kallas även för kornea.
Konstgjord lins som implanteras i ögat under gråstarrsoperation för att ersätta en grumlad lins.
Ögats inre vätsketryck. Regleras av in- och utflöde av kammarvatten. Anges i millimeter kvicksilver (mmHg). Förkortas ofta IOP, från engelskans Intraocular pressure.
Ögats färgade del. En muskel som omger pupillen. Iris motsvarar kamerans bländare och reglerar ljusinsläppet genom pupillen. Kallas även för regnbågshinnan.
Vätska inne i ögat (i främre och bakre kammaren) som gör att trycket i ögat bibehålls. Gör att ögat ”håller formen”. Förser även linsen och hornhinnan med näring.
Den normala avflödesplatsen för kammarvattnet. Ligger mellan iris och kornea.
Den yttersta genomskinliga hinna som täcker ögonvitan (sklera) och insidan av ögonlocken. Kallas även för bindhinna.
En inflammation i ögats bindhinna. Kallas även för bindhinnekatarr.
Ögats förmåga att urskilja föremål mot bakgrunden.
Klar, kupolformig struktur på ögats yta som fungerar som ett fönster som släpper in ljus i ögat. Kallas även för hornhinnan.
Den struktur inuti ögat som hjälper oss att fokusera ljuset på näthinnan. Kallas också ögonlins.
Två ben på den intraokulära linsen som hjälper till att hålla linsen på plats och centrerad i ögat.
En elastisk struktur som omsluter linsen och hjälper till att reglera linsens form när ögat fokuserar på föremål på olika avstånd.
Rund central del i intraokulära linser som fungerar som korrigerande lins.
Avser fokalpunkter som vanligen ligger mellan 40 cm och ca 180 cm från ögat. Bra mellanseende krävs bland annat för arbete vid datorskärmar och för att tydligt se bilens instrumentpanel.
Intraokulär lins som ger en enda fokalpunkt och som brukar användas för korrigering till avståndsseende.
Metod för synkorrigering som avser korrigering av det ena ögat för avståndsseende och det andra för närseende. Detta kan göras med glasögon, kontaktlinser eller olika kirurgiska ingrepp.
Intraokulär lins som ger flera fokalpunkter och korrigerar synen för flera avståndsområden.
Avser fokalpunkter som ligger högst ca 40 cm från ögat. Kallas också "läsavstånd". Bra närseende krävs bland annat vid läsning av böcker, tidningar och text på etiketter.
Ett ljuskänsligt nervskikt i ögats bakre del som tar emot ljus och omvandlar det till signaler som skickas till hjärnan. Kallas även för retina.
Trycket i ögat är högre än vad som brukar anses normalt men utan synfältsdefekter eller skada på synnerven.
Rund, central öppning i regnbågshinnan.
Ändring av ljusstrålarnas riktning när de passerar genom linsen.
Ögats färgade del. En muskel som omger pupillen. Regnbågshinnan motsvarar kamerans bländare och reglerar ljusinsläppet genom pupillen. Kallas även för iris.
Avflödeskanal för kammarvätskan.
Ögats vita ytterskikt. Även kallad ögonvitan eller sklera.
Det område man kan se, både rakt fram och i sidled. En tredimensionell struktur. Synfälten från båda ögonen överlappar varandra till viss del i mitten.
Områden där synen är begränsad eller borta. Uppträder vid bland annat glaukom.
Förbinder och överför signaler från ögat till hjärnan.
Ögats förmåga att urskilja former och detaljer. Mäts med användning av det minsta identifierbara föremål som kan urskiljas på ett visst avstånd (brukar vara 5 meter för avståndsseende och 40 cm för närseende).
Synhändelser, t.ex. halofenomen eller bländning som beror på optiska förhållanden.
En vanlig metod för mätning av ögontrycket.
Vävnad med fina hålrum som finns inne i ögat (framför Schlemms kanal). Fungerar som ett filter för kammarvattnet.
De tunna trådar som fäster linskapseln vid ciliarkroppen och håller linsen på plats.
Tillstånd i ögat som brukar beror på att linsen åldras och blir stel, så att ögat inte längre kan ackommodera för närseende eller läsavstånd. Det blir inte lika lätt att läsa och man brukar behöva läsglasögon.
Ögats inre vätsketryck. Regleras av in- och utflöde av kammarvätska. Anges i millimeter kvicksilver (mmHg). Kallas även för intraokulärt tryck (IOP).
Beror troligtvis på att kammarvätskan inte kan ta sig ut ur ögat genom de normala avflödeskanalerna, vilket gör att trycket inne i ögat stiger. Tryckstegringen utgör en risk för synnervsskada som i sin tur kan leda till synfältsbortfall (engelska: primary open-angle glaucoma (POAG)).