Om ögat

Närmare 70 % av kroppens sinnesceller finns i ögats bakre del som kallas näthinna. Synnerven förmedlar med sina en miljon nervtrådar mer information till hjärnan än något annat sinnesorgan.
  
Ögat fungerar som en kamera
För att förklara hur ögat fungerar kan man likna det vid en kamera. I kameran passerar ljus genom linsen och fokuseras på filmen. I ögat finns också en lins. Linsen finns bakom den del i ögat som ger oss vår ögonfärg (regnbågshinnan).
  
När synintryck passerar genom ögats yttersta hinna (hornhinnan) fokuserar linsen dessa synintryck som ljus, färger och former på ögats bakre del (näthinnan) som fungerar som en "mottagare". Här registreras synintrycken och sänds vidare till hjärnan som sedan översätter dem till bilder.
  
För att bilden vi ser ska vara helt skarp måste många saker fungera exakt som de ska. Till exempel kan ögats form vara sådan att ljusstrålarna inte bryts på rätt sätt; detta kan leda till vanliga problem med synen som till exempel närsynthet och långsynthet.
  
Ögats delar
Ögat är ett komplicerat organ. Det är många delar som behöver fungera tillsammans för att vi ska kunna se. Här är en översiktlig beskrivning av några av ögats delar och deras funktioner.

  
Hornhinnan
Hornhinnan (kornea) är en genomskinlig struktur som har jämförbar storlek med urtavlan på ett litet armbandsur. Hornhinnan bryter ljuset som kommer in i ögat, innan det fortsätter genom ögat till näthinnan bak i ögat. Det är hornhinnans fasta form som gör att den kan bryta ljuset, vilket bidrar till ögats förmåga att fokusera och skapa skarpa bilder.
  
Hornhinnan utgör ögats första försvar
Stelheten i hornhinnan gör också att den kan skydda ögat. Den fungerar som en barriär mot miljön utanför ögat, hindrar vätskeförlust och att smittämnen som virus och bakterier eller andra farliga ämnen når ögat. Det finns många nervändar på hornhinnans yta rapporterar till hjärnan om ett främmande ämne når ögat. Nerverna är också väldigt känsliga för om tårsubstansen minskar och varnar då hjärnan för att risken finns att ögat blir för torrt.
  
Linsen
Bakom den del av ögat som ger oss vår ögonfärg, iris, hittar man linsen. Linsen är även den en genomskinlig struktur, men till skillnad från hornhinnan är linsen flexibel i sin struktur och kan därmed ändra form. Förmågan att ändra form använder linsen när den fokuserar ljusets strålar på näthinnan bak i ögat. Detta gör att ögat kan se föremål som befinner sig på olika avstånd från en person.
  
Eftersom linsen måste vara helt genomskinlig, innehåller den inte några blodkärl. Linsen kan därmed inte få sin näring genom blodet, utan får istället näring från vätskan som den omringas av. 
  
Linsen består av fibrer
Linsen består av linsfibrer som är packade i täta, lök-liknande lager. Nya fibrer skapas kontinuerligt, vilket gör att linsen blir större och större ju äldre man blir. När linsfibrerna med åren blir tätare och mindre elastiska fokuseras ljuset mindre exakt och synen kan bli försämrad.
  
Näthinnan
Längst bak i ögat finns näthinnan. Näthinnans uppgift är att absorbera ljus och överföra informationen till hjärnan där den bearbetas. Det arbete närhinnan utför är det som ger hela ögat dess mening.
  
Näthinnan består av en genomskinlig nervvävnad och upptar två tredjedelar av ögonglobens bakersta innersta skikt. Fastän den bara är 0,5 mm tjock, har näthinnan flera olika lager; pigmentepitelet, nukleära lagret samt nervfiberlagret. 
  
Nukleära lagret
Det nukleära lagret består av fotoreceptorer och nervceller som överför visuell information. Fotoreceptorer är ögats synceller eller mer korrekt neutroner som omvandlar ljus till elektriska impulser. Det finns två olika typer av fotoreceptorer: tappar och stavar.
  
Stavarna hjälper dig i mörkret
Stavarna är mycket känsliga för ljus, vilket gör att de även fungerar i mörker. Stavarna står för det perifera seendet. Tapparna upptäcker ljust ljus. De står för färg- och detaljseendet. För att komma ihåg vilka som är vilka kan man säga att stavarna hjälper till i mörkret. Tappar och stavar hittar man i det nukleära lagret av näthinnan. Precis i centrum av ögats visuella axel (gula fläcken), där synen är som skarpast, hittar man flest tappar. Stavarna är däremot lokaliserade strax utanför detta centrum. 
  
Pigmentepitelet
Pigmentepitelet är det yttersta lagret av näthinnan. Det innehåller pigmenterade epitelceller som absorberar ljus och lagrar vitamin A. Alla ljusstrålar som passerar tapparna och stavarna absorberas helt av pigmentepitelet. Detta innebär även att det hindrar ljusstrålar som avvikit att reflektera tillbaka till fotoreceptorerna.
  
Nervfiberlagret
Nervfiberlagret består av nervfibrer från celler med sitt ursprung i det nukleära lagret. Det här lagret innehåller också blodkärl, mer specifikt den centrala retinala artären samt venen, som tillför näring till detta ytliga lager. 
  
Optiska nerven
Sensorisk information som näthinnan överför färdas genom långa cellextensioner som kallas nervfibrer. De här fibrerna samlas ihop vid den optiska disken och lämnar ögat i en bunt, den så kallade optiska nerven. 
  
Den optiska nerven sammankopplar ögat med hjärnan och gör så att visuell information i form av elektriska impulser kan översättas till bilder.
  
Kammare och vätskor
Det mesta av ögats interiör består av två vätskefyllda håligheter; det främre segmentet och det bakre segmentet av ögat. Det främre segmentet av ögat består i sin tur av den främre kammaren och den bakre kammaren. Det främre segmentet omfattar hornhinnan, regnbågshinnan (iris) och linsen och det bakre segmentet omfattar glaskroppen. Den främre och bakre kammarens skiljelinje är pupillen (hålrummet i regnbågshinnan). 
  
Segmenten är fyllda med vätska som spelar en central roll i bibehållandet av den okulära funktionen, alltså att man kan se. Vätskan i främre segmentet kallas kammarvatten och vätskan i bakre utgörs av en geléliknande vätska som kallas glaskropp. Glaskroppen innehåller små fibrer och vatten och har samma form hela vårt liv.
  
Kamrarna är också fyllda med vätska, kammarvatten. Det bildas i ciliarkroppen och bildar ett kretslopp som dels tillför näring och som dels för bort produkter som inte ögat kan använda. 
  
De delar i ögat som behöver få näring är de som saknar blodtillförsel, alltså de delar som inte innehåller något blod och därför inte heller kan ta upp näring från blodet. Dessa delar är hornhinnan och linsen i ögat. Hade de innehållit blod hade vi inte kunnat se skarpa bilder eftersom ljuset måste passera dessa delar på sin väg till ögats bakre del.